Intro

I den här, och alla mina andra kurser, använder jag mig av en kursblogg. Det innebär flera fördelar. Jag kan uppdatera texterna kontinuerligt utifrån nya rön och mina egna ökande kunskaper från fortbildning och litteratur. Alla texterna är hela tiden tillgängliga på nätet, ingen inloggning eller liknande krävs, vilket exempelvis innebär att du som elev kan läsa på inför lektioner och examinationer på din telefon. Nedan följer några förklaringar, råd och tips kring hur du kan använda kursbloggen på bästa sätt.

Orientering

Bloggen är uppbyggd precis som en bok, med olika kapitel. Texten du läser nu står alltid högst upp, så att man skall få denna info direkt, men övriga texter är placerade i kronologisk ordning, alltså utifrån det datum jag lade in den. För att hitta, kolla under spalten ”Bloggarkiv” till höger (oftast under någon sorts reklam). Där står det flera årtal. Klicka på ett årtal, och månader kommer upp. Klicka på en månad och flera blogginlägg kommer upp. Ju tidigare blogginlägg, desto tidigare i kursen. Enkelt.

Länkar

Här och där i texterna är blåmarkerade länkar inlagda. Dessa leder till fördjupningsmöjligheter (texter, TV-program och liknande), men också till rent trams. Ibland måste även filosofi tillåtas vara kul. Dock, då jag länkar till klipp från exempelvis Hollywoodfilmer, är chansen stor att filmbolagen tar bort dessa klipp från Youtube. Jag försöker uppdatera så ofta som möjligt, men ibland är klippen borttagna. Sorry.

Anteckningar

Mycket av det jag går igenom på lektionerna står i bloggen, men naturligtvis inte allt. Frågor och idéer gör att lektioner kan ta sig andra riktningar, och då är det bra att anteckna (vilket ni bör göra oavsett, i alla ämnen). Ett bra sätt är att kopiera aktuell bloggtext, lägg in som ett nytt worddokument och anteckna på detta. Då får du med även sådant som kanske inte står på bloggen, och det kan vara värdefullt.

Källor

Man skall alltid vara källkritisk, även i detta fall. Informationen i texterna hämtas i facklitteratur och från universitetsföreläsningar. I vissa inlägg lämnar jag tips på litteratur och annat som kan vara kul att ta del av om man blir speciellt intresserad av just det inläggets tema. Som små boktips, typ.

Andra användare

Information wants to be free (cyberpunk!), så därför är mina kursbloggar helt öppna och tillgängliga för alla. Om du är lärare eller elev (som inte läser min kurs) och använder dig av någon av mina bloggar, hör gärna av dig för konstruktiv kritik, jag försöker hela tiden förbättra inläggen.

Jag hoppas denna korta information gör det tydligt hur man kan arbeta med denna blogg som utgångspunkt, har du frågor hör av dig så snart som möjligt så skall jag försöka svara så utförligt som möjligt.

Have fun!

Värdefilosofi III

Lycka

Efter dessa olika exempel på olika idéer om etik och moral, bör utan tvekan begreppet lycka diskuteras, då detta är centralt inom dessa läror. Begreppet lycka har sysselsatt en hel del filosofer, vilkas idéer på många vis kan vara ett första steg att förstå begreppet och dess innebörd. 

På många vis utgör lyckan en måttstock för våra liv och deras kvalitet. Ett liv med mycket lycka anses vara ett gott liv, ett utan lycka mindre så. Bentham menade att lyckan var identisk med lusten, och att den kunde mätas och sättas in i en graderande skala. Han uttydde olika egenskaper i lustupplevelsen, och menade att dessa kunde vägas mot varandra: 

Intensitet eller styrka

Varaktighet

Säkerhet (Hellre säker lust än osäker, om övriga faktorer är lika.)

Produktivitet (De lustupplevelser som kan leda till nya sådana är givetvis att föredra.)

Renhet (Ren lust är bättre än lust blandad med olust.)

Givetvis kan dessa kriterier vara svåra att omsätta i praktiken (Känns som en av de vanligaste meningarna i filosofin…).

Mill, å sin sida, menade att andliga lyckoupplevelser var bättre än sinnliga. Detta innebar att han inte trodde på en kvantitativ jämförelse av lyckan, utan föredrog att kvalitativt värdera denna, vilket, kanske inte förvånande, innebar att han på alla vis föredrog kulturell eller intellektuell verksamhet mot exempelvis god mat eller bra sex. Om någon hade hävdat att denne hellre kände sinnlig lycka än andlig, menade Mill att detta berodde på att personen i fråga inte var mogen för andlig lycka…

Vad ger mest lycka? Lösa mattetal eller lasagne, Holst ”Planetsvit” eller praktfylla? Upp till diskussion skulle jag tro…

Oavsett ovannämnda problematik, de flesta kan ganska snabbt räkna upp ett antal tillstånd vilka kan bedömas vara universellt lyckliga respektive olyckliga. Svält, sjukdom och allmän misär bör anses vara olycka, på samma vis som god hälsa, god ekonomi och trygghet är lycka. Detta konstaterande har medfört att flera tänkare, dels inom filosofin men även inom psykologin, hellre vill tala om tillfredsställelsen av behov och intressen snarare än lycka och lust. De menar dock att man inte får vara alltför kategorisk i denna mening, då det faktiskt förekommer behov vilka är direkt skadliga, exempelvis bruket av olika narkotiska preparat: Behovet tillfredsställs visserligen kortsiktigt efter själva intagandet, men det leder i långa loppet till större olust snarare än lust. Det är nämligen farligt att knarka, för den som inte visste det. Flera av dessa tänkare, med amerikanen A.H. Maslow (1908-1970) i spetsen, Menar att man inte kan få ett behov tillfredsställt förrän man har tillgodosett några grundläggande behov. Maslow beskrev detta genom en ”behovspyramid” eller en ”behovstrappa”:

Grunden ligger i de sinnliga livsbehoven, det vill säga mat, dryck, värme och liknande. Dessa måste tillfredsställas innan man kan tillfredsställa sitt behov av trygghet. Vidare måste trygghetsbehovet vara tillgodosett innan man kan uppfylla kärleksbehovet och så vidare. Maslow kritiserades ofta för ordningsföljden i sin pyramid, en kritik som kanske är berättigad. Se till exempel trygghetsexperimenten gjorda på apungar…

Estetik

Uttalanden som ”det här är en bra låt” eller ”vacker tavla” är estetiska uttalanden. Estetik (från grekiskans aisthesis, ungefär sinneskunskap) behandlar frågor vilka berör skönhet, upplevelser av något på ett inte främst förnuftigt plan, erfarenheten av något utifrån en värdering baserad på främst känslor. På många vis vålla estetiken problem, då den ger upphov till frågor vars svar i regel är helt subjektiva. Vad är konst? Vad skiljer konst från hantverk eller vetenskap? Kan en avhandling i ekonomisk historia vara estetisk? Kan en teflonpanna vara det? Dessa och liknande frågor kan besvaras med både ja och nej, beroende på vilken inställning till estetik den som svarar har. Dock, några försök har gjorts för att bringa ordning i det estetiska tumultet. En idé är att verk, företeelser eller fenomen vilka inbjuder till en estetisk attityd har ett estetiskt värde. Denna estetiska attityd innebär att man, då man erfar vad det nu må vara, så att säga ”stannar upp” i betraktelsen eller upplevelsen, men utan att tänka på vad det nu må varas praktiska eller vetenskapliga möjligheter. Om man upplever ett landskap, helt utan att tänka på vad man kan odla där, eller var man lämpligast bygger hus, kan man säga att man antagit en estetisk attityd och att landskapet ger en estetisk upplevelse.

Samtidigt får vi inte glömma att då visserligen estetik ofta handlar om skönhet, är det sistnämnda ett synnerligen subjektivt begrepp. Detta kan vara knepigt nog i sig, men dessutom talar estetiker gärna om en serie modifikationer av begreppet, för att ytterligare trassla till det (eller reda ut det). Modifikationerna kallas ibland ”stämningstyper”, och kan exemplifieras på följande vis: En antik grekisk staty, harmonisk och måttfull, anses vara klassisk skönhet. Ett mullrande vulkanutbrott, med glödande lava och brinnande gaser, kan klassas som storslagen skönhet. Andra estetiska modifikationer är ”det komiska”, ”det tragiska” och ”det sublima”, för att ge några exempel. Samtidigt, i och med att konst och smak hela tiden bryter ny mark, ökas antalet modifikationer.

Vissa estetiker, formalisterna, menar att skönheten bara sitter i verkets form, alltså komposition, utförande etcetera, snarare än i innehållet, vilket de anser vara estetiskt oväsentligt. De flesta delar inte formalisternas uppfattning.

Fundera kring:

Vad är skönhet?

Vad påverkar uppfattning om skönhet?

Värdefilosofi II

Olika varianter av teleologisk etik

Det avgörande kriteriet enligt den teleologiska etikens morallära är som tidigare nämnt effekten av en handling, snarare än handlingen i sig. Effekten reflekterar ett eventuellt värde på handlingen, vilket i detta kan avgöra om handlingen kan anses rätt eller orätt. Att bedöma gjordes vidare som bekant genom att avväga de effekter en viss handling har gentemot effekten av alternativa handlingar. Om den aktuella handlingen resulterar i ett överskott positiva faktorer, lika stort eller större än eventuella alternativa handlingar, kan den bedömas vara rätt. Detta är en ytterst generell regel, och kan naturligtvis ofta kräva en hel del eftertanke och beräkning, vilket det inte alltid finns utrymme för. Samtidigt kan de olika resultaten, effekterna, i sig sällan kallas moraliskt eller etiskt rätta. De kräver en aktiv handling för att kunna uppnå en positiv värdeladdning. Enligt en person som lever efter teleologisk etik och dess moralläror, är till exempel kunskap och rikedom i sig knappast positiva, utan de måste vara resultatet av handlingar vilka strävar mot dessa egenskaper.

Teleologisk etik är en tämligen bred inriktning, och naturligtvis har flera olika varianter dykt upp. Nedan följer några av de kanske mest avgörande. Observera att dessa redogörs för ur ett västerländskt nutida perspektiv, om inte annat redovisas, vilket givetvis påverkar…

Egoism:

Den etiska egoismen innebär att en handling är god om den syftar till att öka den som utför handlingens värdetillgångar. Detta behöver inte nödvändigtvis innebära materiella sådana, utan kan givetvis innefatta till exempel kunskap eller socialt kapital. Viktigt är att komma ihåg att etisk egoism inte bör förväxlas med vardagsbetydelsen av begreppet. Användandet av ordet egoism innebär oftast något negativt (se dock ungmoderaternas kampanj för några år sedan), det kan till och med användas nästan som skällsord eller förolämpning. Den etiska egoismen är fullt möjlig i samklang med hänsyn, generositet och liknande. Dock, även de till det yttre mest osjälviska handlingarna, har ett bakomliggande egoistiskt syfte. Tillfredsställelsen av allmän lycka upplevs som bekant endast av en själv, som egoistisk individ tjänar man själv på en kollektiv lycka, i jämförelse med ett ojämnt samhälle rent lyckomässigt. Föga förvånande finns det åtskilliga politiska och religiösa tillämpningar av etisk egoism.

Universalism:

Den etiska universalismen är vid en första anblick diametralt olik egoismen, i det faktum att universalismen menar att den goda handlingens mål är att så många som möjligt får ta del av resultatet. Bortsett från denna skillnad, den yttre regeln rörande individen respektive kollektivet, är egoismen och universalismen väldigt likartade, speciellt i sitt mål, där de är i princip identiska. Även universalismen har sina religiösa och politiska representanter.

Epikurism:

Denna filosofiska skola grundades av greken Epikuros (341-270 f Kr.), och utmärks genom en stark strävan efter att uppnå absolut lycka, eller, enligt många, snarare en strävan att undvika olycka. Epikuréerna brukar ofta felaktigt beskrivas som livsnjutare, hedonister (hedonism är en annan riktning, där lust och njutning är centrala krafter) med en kärlek till frosseri och liknande. Denna bild är tämligen fördomsfull, och knappast rättvis mot den lära Epikuros lade grunden till. Epikuros drog en tydlig gräns mellan njutning och lycka. Han menade visserligen inte att njutning var något negativt, men njutning var knappast en förutsättning för lycka. Snarare, menade han, låg den sanna lyckan i ett tillstånd helt befriat från oro, ett helt lugnt sinne (”ataraxi”). Som epikuré strävar man efter att befria sig från begär, men framförallt från fruktan. Epikuros menade att en stor del av den fruktan vi känner är onödig och omotiverad, till exempel fruktan för döden. Han menade att döden bara är ett tillstånd då alla förnimmelser slocknar, och därmed knappast är något att oroa sig över. En mer väsentlig fruktan såg Epikuros i andra människor, eller snarare deras olika kämpande viljor. Denna viljornas kamp ger alltför ofta resultatet besvikelse och ängslan. För att undvika bör man, enligt Epikuros, undvika kontakt med främmande människor, och bara umgås med de man helt kan lita på, helst på en avskild plats där man inte blir störd av andra.

Aristoteles självförverkligande:

Aristoteles var en man med många filosofiska järn i elden, och naturligtvis funderade han en hel del kring etik och moral. Han såg det mänskliga förnuftet som ett verktyg till rätt handlande och tänkande. Den högsta handlingen var naturligtvis att utnyttja förnuftet på rätt vis, det vill säga vetenskapligt tänkande. Detta var visserligen bra, men vissa praktiska aktiviteter måste få förekomma, annars blir det svårt att överleva. Aristoteles menade att dessa aktiviteter skulle styras av olika dygder, vilka i sin tur var präglade av den rätta mellanvägen mellan ytterligheter. Aristoteles exemplifierade detta med att frikostighet, vilket han bedömde som moraliskt rätt och etiskt i sin handling, var en medelväg mellan slösaktighet och girighet. Måttfullhet, även det moraliskt eftersträvansvärt, var en mitt mellan askes och frosseri. Genom ett liv efter dessa principer, förverkligar människan den för henne unika egenskap, det vill säga förnuftet, den mänskliga intelligensen och förmågan att resonera.

Utilismen:

Utilismen, eller utilitarismen, uppstod i England, och förespråkades under 1800-talet starkast av Jeremy Bentham (1748-1832) och Stuart Mill (1806-1873). Bägge dessa menade att man skulle sträva efter största möjliga lycka för största möjliga antal. Bentham menade att om en handling gynnade kollektivet, främjade den även individen som utförde den. Mill menade å sin sida att man inte skulle tänka så, utan osjälviskt handla efter vad som gynnade kollektivet i första hand. Känns dessa idéer igen? Snegla uppåt i texten, och finn att Bentham var utpräglad etisk egoist, medan Mill var universalist i högsta grad. Inget nytt under solen med andra ord.

Deontologisk etik

Den deontologiska etiken då, är den helt i avsaknad av tänkare, är den så rigid som den verkar? Naturligtvis är svaret ”NEJ”, konstigt hade det väl varit annars. Även den deontologiska etiken har framfött moralläror, om än kanske inte lika många som den teleologiska. Nedan följer exempel på deontologiska läror:

Stoicismen:

Ungefär samtidigt som Epikuros levde utvecklade en annan grek, Zenon, en lära som ofta anses vara den raka motsatsen till epikurismen. Hans idéer kom att bli kända somstoicismen, efter ”stoa poikile”, den pelargång där han oftast uppehöll sig och undervisade. Zenon och hans följeslagare var stränga deontologer. De såg inte handlingens verkningar som det avgörande i en etisk bedömning, och de menade att man inte skylle agera med lycka som riktmärke, utan endast följa bud ålagda individen av plikt.Följer man hela tiden sin plikt, och den allena, finner man som individ den absolut högsta tillfredsställelsen.. Vilka plikter skall man som stoiker då följa? Zenon menade att man skulle följa de lagar vilka världsförnuftet, det vill säga naturen, dikterat. Följer man naturen och förnuftet är man fri från olika begär och annat störande. Sann vishet finns i oberoendet, varvid alla former av framgångar eller njutningar är att betraktas med likgiltighet, man skall inte låta dessa beröra en. Stoikerna kännetecknas därmed av ett orubbligt, och ofta omskrivet och faktiskt ryktbart, lugn. 

Man kan ana en likhet mellan stoikerna och epikuréerna, i det att de bägge strävar efter ett själsligt lugn och oberoende. Skillnaden ligger i det att epikuréerna försökte undfly de störande momenten och känslorna genom att dra sig undan, medan stoikerna snarare sökte upp dessa för att inför dem öva sin orubblighet och sitt lugn. Allt otäckt är för stoikern likgiltigt, så hen behöver inte undvika det hotande. Om det stoiska lugnet, som det kom att kallas, finns det åtskilliga sedelärande berättelser och anekdoter, vilka i regel visar hur oerhört oberörda stoikerna var då de utsattes för alla tänkvärda plågor. Intressant är att stoicismen i hög grad kommit att påverka morden juridik och modernt rättsväsende, detta då stoikerna åberopade naturrätten. Denna stoiska åsikt innebär att alla människor har ett egenvärde och att detta värde är lika för alla. Rent praktiskt tog sig denna åsikt exempelvis uttryck i stoikernas aktiva motstånd mot slaveriet, något som kanske inte alltid var så populärt i Grekland eller Rom, som ju bägge var slavekonomier i hög grad. Stoikernas orubblighet medförde också att de var högt ansedda som domare i tvister, då de ansågs oberörbara av mutor, hot och andra försök till att påverka beslut och rättsliga utfall.

Kant:

Även under modern tid har deontologiska läror framlagts, den viktigaste av den ständigt återkommande Immanuel Kant (1724-1804). Kant menade, i denna fråga, att man skulle söka den gemensamma grundregeln, vilken väger tyngre än alla andra regler. Han kallade denna regel ”det kategoriska imperativet”. Att han kallar det kategoriskt innebär att det gäller oavsett, det motiveras inte av ett syfte eller liknande. Dock, Kant var ingen dogmatiker i sig, hans kategoriska imperativ var utformat så att dess regel innebar ett gynnsamt förhållande i alla situationer, dessutom omformulerade han den vid ett flertal tillfällen, så att den skulle fungera i alla avseenden. Den regel Kant menade var allmängiltig och till för att följas lyder ”Handla alltid efter den regel du skulle vilja var allmän lag.” Med andra ord, handla alltid som du vill att alla andra skall handla. För den religiöst bevandrade kan i denna regel ses tydliga paralleller till kristna levnadsbud. Kant menar att om man följer denna regel, blir onda och orätta handlingar motsägande. Exempel: En person stjäl en limpa bröd för att han är hungrig. Om stöld blev allmän lag skulle hela samhället onekligen kollapsa, då rätten till ägodelar skulle upphöra (en mycket intressant tanke i och för sig, mer om den senare). Om det blev allmän lag att det var OK att ljuga skulle man aldrig kunna lita på någon, hela begreppet sanning skulle upphöra att vara relevant, och så vidare. Samtidigt som denna regel på ett teoretiskt plan är fullt accepterbar, är den det knappast i realiteten. Även Kant kunde se att vissa brott mot den kunde vara nödvändiga, inte minst i en etisk kontext. Han omformulerade senare det kategoriska imperativet till ”Handla alltid så, att du behandlar alla människor inte bara som medel utan också som ändamål.” Kant närmar sig här stoikernas människovärdesprincip, och påpekade själv likheten med kristendomens så kallade gyllene regel, ”gör mot andra som du själv vill bli behandlad.”

Värdefilosofi I

När vi beskriver vår omvärld gör vi detta genom olika satser. Dessa satser kan vara antingen informativa (”Ambient framställs oftast på elektronisk väg.”), eller expressiva (”Ambient är så jävla bra.”), det vill säga antingen komma med ren information, eller med en värdering. Informativa satser, utsagor, kan vara antingen sanna eller falska. Värderingar, å andra sidan, ger uttryck för känslor, och kan därför vara svåra att sortera in under sant eller falskt. Påpekas bör dock att det finns åtskilliga människor och grupperingar vilka menar att även värderingar faktiskt kan vara sanna eller falska. Knappast förvånande finner man ofta dessa åsikter inom religionerna. Oavsett vad som är rätt eller fel i detta problem om sant eller falskt, kan vi konstatera att värderingar alltid är positiva eller negativa, naturligtvis i olika grad. Antingen uppskattar man ambient eller så gör man det inte, mer eller mindre. Helt neutral kan man inte vara, utom om ett fenomen är närmast okänt. Om jag hade frågat min mamma vad hon tycker om kristen vokalhouse, hade hon nog inte haft någon uppfattning, helt enkelt just därför att hon inte vet vad det är. Fast hon hade nog reagerat negativt på ordet kristen, så den lilla informationen hade räckt till en negativ värdering. Detta var kanske ett dåligt exempel, men poängen hoppas jag är uppenbar.

Naturligtvis kan värderingar innehålla information. Om jag på frågan ”Hur är din nya Globalkniv?” svarar ”Den är bra.” innefattar detta svar i regel en mängd positiva attribut för en kökskniv, vass egg, välbalanserad och liknande. Om den som frågar är bekant med knivar förstår denne troligen detta genom min positiva värdering. Om jag däremot inte svarat att den är bra, utan bara berättat att kniven är vass, tillverkad av kolstål och väger 400 gram, så har jag visserligen kommit med mycket information, men fortfarande ingen värdering. Jag måste tillägga ”…vilket ju är bra.” till uppräkningen av attribut, för att få denna sats värderande.

Utan tvekan kan flera värderande satser bygga just på praktiska värden. Andra praktiska värderingar är exempelvis ”Gräsklipparen är effektiv.”, ”Eleven är noggrann .” och liknande. Andra värderingar inbegriper sinnliga uppfattningar ”Cigarettrök luktar illa.” eller ”Sushi smakar gott.”, alltså knutna till vad vi uppfattar och värderar med våra sinnen. Vidare finns det estetiska värderingar, av modellen ”Vilket vackert berg.” eller ”Snygg tjej.”, inte sällan förekommande i konstnärliga sammanhang.

Moral och etik

Värderingar används också inom etiska och moraliska sammanhang. Man kan bedöma en människas handlande som rätt eller orätt, eller människan i sig som god eller ond, för att exemplifiera. Ibland används estetiska värderingar i etiska värderingssammanhang, ”USA agerade fult i Vietnam” eller liknande.

Orden moral och etik är flitigt förekommande i vårt samhälle, och används på många vis som synonymer. Vi menar i princip samma sak när vi säger att en person har en hög moral eller hög etik, vilket till vardags fungerar utan problem, men skall man tränga djupare in i dessa begrepp och deras innebörd kan man skönja vissa skillnader, vilka förhoppningsvis kommer att skönjas så småningom.

Rent etymologiskt kommer orden av det grekiska ethos, samt av det latinska mos, två ord vilka bägge betyder ungefär sed.

Moral

Ordet moral innebar i sitt ursprung de i ett samhälle allmänt accepterade regler för mänskligt handlande. I dagsläget har ordets betydelse förskjutits en smula, då det främst åsyftar hur en människa bör agera i olika situationer, mätt på en skala vilken sträcker sig mellan rätt och orätt, gott och ont. Människans beteende placeras på denna skala, varvid hon själv förhoppningsvis, men även andra, kan bedöma om personens moral är hög eller låg. Det kan alltså märkas en glidning från den i ursprunget kollektiva moralen mot en mer individualiserad moral. Rättesnöret och hur man följer detta kan skilja sig från allmänheten, och bedöms oftare rent individuellt.

Då vi till vardags uttalar oss om moral menar vi oftast traditionell eller konventionell moral, det vill säga en ofta allmänt accepterad moral, en grundläggande, kollektiv känsla för rätt och fel. Detta innebär att de människor vilka vill bryta mot traditioner och konventioner ofta ger ordet moral en negativ värdeladdning. Detta är inte helt rättvist, utan visar främst att dessa individer väljer att behandla ordet i en mycket snäv bemärkelse, oftast helt baserad på ordets ursprungliga betydelse. Då moral numera lika mycket betyder varje enskild människas uppfattning om hur man bör agera, kan man därmed konstatera att även antitraditionalisten leds av moraliska bud, även om dessa kanske skiljer sig från den stora majoritetens. Således har alla människor en viss, individuell moral, vilken oftast ter sig ganska lik de andras, men detta är inte ett måste. Ingen människa kan leva utan någon form av moral och fortfarande kunna göra anspråk på mänsklighet, han eller hon tangerar då gränsen in i det djuriska. Eller…?

Etik

Etik kan ibland beskrivas som morallära, eller kunskapen om moraliska tankebanor. Om moral är praktiken, är etik teorin. Etik är en del av filosofin som funnits i princip lika länge som filosofin själv, föga förvånande då just tankar kring rätt och fel utan tvekan upptagit stor tankeenergi, då som nu. Intressant i detta är att genom att studera olika filosofers diskussioner kring etik, kan vi också få en uppfattning om vad som betraktades som rätt respektive fel under olika historiska perioder. I dessa studier är den etik man fokuserar på oftast av en normativ karaktär, det vill säga med allmänna och praktiska betydelser. När en person funderar över moraliska frågor, börjar han i och med detta också att filosofera kring moral, och bedriver då också normativ etik. Den normativa etiken söker efter de grundläggande principerna bakom olika moralläror, vilket värde dessa har och varför det är fruktbart att dessa följs. I detta kan den normativa etiken sägas ha en preskriptiv funktion, det vill säga den försöker föreskriva vad som är rätt eller orätt. Den normativa etiken kan i sin tur delas upp i två olika grenar, vilka beskrivs nedan. 

Teleologisk etik

Teleologisk etik kan också kallas ändamåls- eller effektetik (grek. Telos, betyder ändamål). Den teleologiska etiken menar att en handling är god eller ond beroende på dess resultat, alltså handlingens ändamål. Handlingen för ett gott ändamål är bara ett medel för detta resultat, som i sin tur avgör handlingens etiska värde. Detta kan naturligtvis vara svårt att avgöra, om exempelvis en handling har resultatet kunskap, makt eller självinsikt. Dessa resultat är i sig icke-moraliska, alltså de saknar laddning i sig, vilket gör att teleologetikern måste motivera handlingen och resultatet. Denna motivering görs till exempel genom att svara på olika frågor, till exempel vilket eller vilka av dessa icke-moraliska resultat som skall uppnås av handlingen, och även vem som skall gynnas av dessa värden. Är det rent egoistiska handlingar, eller skall de gynna större grupper, kanske hela mänskligheten? Naturligtvis kan resultatet av en handling vara både av godo och av ondo, varför den teleologiska etiken menar att man då tveksamhet råder måste väga ont mot gott. En handlig är rätt, då den resulterar i ett minst lika stort överskott av gott över ont som något existerande alternativ. Man får alltså väga de goda mot de onda resultaten och jämföra med andra handelsalternativ. Utan tvekan kan denna etiska modell ifrågasättas, kan olika handlingar resultera i motsatt värdeladdning och hur väger man dessa? Ge exempel!

Deontologisk etik

Deontologetikerna är betydligt mindre öppna för diskussion och eftertänksamhet. Här råder inga betänkligheter, då en handlings moraliska värdeladdning är helt oberoende av dess resultat. Är en handling i sig omoralisk, är den det oavsett. Basta!

Som synes är det den teleologiska etiken som är den intressanta, då den inte är lika dogmatisk och rigid som den deontologiska etiken (min egen värdering, fritt fram att kritisera eller diskutera), och det är den teleologiska etiken som i sin tur fött inspiration till olika vidareutvecklingar eller konkretiseringar, olika moralläror. Om dessa skall vi tala om nästa lektion.

Ibland är det lättare att välja...

Övning i filosofi: Moral och etik

Denna övning går ut på att var och en väljer ett ämne, en fråga av moralisk eller etisk typ (se lista nedan). Denna fråga skall vara utgångspunkten kring ett större arbete uppdelat i tre delar: Först skall varje fråga eller problem redogöras för i form av en skriven uppsats. I denna skall problemets historiska bakgrund redovisas, nuvarande ställningstaganden pro och contra problemet skall redovisas, samt en individuell tolkning och diskussion, och kanske också, vem vet, en lösning redovisas. I uppsatsen skall även framgå olika filosofiska vinklingar av ämnet, vilka bör kunna hittas i terminens undervisning. Exempel på detta kan vara argumentationsteoretiska bedömningar av olika ställningstaganden, verklighetsfilosofiska ställningstaganden och liknande. Detta skall skrivas ned, omfånget får naturligtvis variera beroende på ämne, men runt tre sidor (Times New Roman, 12 punkter, 1,5 radavstånd) bör kunna förväntas, men helst inte mer än typ fem. Det skrivna skall lämnas till mig, men också ligga till grund för uppgift två. Denna är en muntlig redovisning inför gruppen kring det valda ämnet, varefter följer uppgift tre: Redovisaren skall hålla i och fungera som moderator i en öppen diskussion kring ämnet. 

Förslag på ämnen:

Abort

Dödsstraff  Djurförsök

Skönhetsoperationer  Pälsindustrin

Jakt  Homosexualitet

Otrohet  Friskolor

Kriminalvård  Miljöförstöring

Genetik  Drogpolitik

Invandring  U-hjälp

Yttrandefrihet  Medicin

Religionsfrihet  Kapitalism

Fildelning  Rättvisesystemet

Pornografi  Prostitution

Vapenexport  Religion

Könsroller  Kroppsmodifiering

Vegetarianism/veganism Adoption

Censur  Sociala tabun

Med flera… Om någon kommer på något eget är detta naturligtvis av stort intresse.

Språkfilosofi avslutning

Det är i språket inte ovanligt med flertydighet, det vill säga ord vilka har fler än en betydelse. Detta kan givetvis orsaka mer eller mindre allvarliga förståelseproblem, men flertydligheten har också en viktig funktion i språket, inte minst bland olika språkliga konstarter som poesi eller komedi. I vardagsspråket använder vi flertydliga ord ofta, kanske oftare än vi reflekterar över (se tidigare lektioners genomgång av synonymer, homonymer och homografer). Vi blir dock sällan förvillade av dessa, utan förstår ordets innebörd utan tvekan. Detta då vi känner den situation ordet figurerar, eller varför inte även sändarens referensram i kombination med den förra. Samtidigt är det viktigt, ur en språklig synpunkt, att känna till flertydlighetsproblemet och i vissa fall vara vaksam. Ett par exempel:

”Alla människor har lika värde”

”Vi hjälptes alla åt att baka lussekatter”

Vari ligger flertydligheten i dessa två meningar? Naturligtvis kan inte alla människor hjälpas åt att baka lussekatter, hur trevligt det än må ha varit. Ordet ”alla” får i dessa två sammanhang helt olika betydelser, en refererande till mänskligheten som kollektiv, en refererande till ett begränsat antal vilka under en begränsad tidsrymd bakar lussekatter. De eventuella problem flertydliga ord orsakar är oavsett färre än de problem vilka skulle uppstå om vi helt undvek dessa. Vårt språk skulle snabbt kräva ett stort antal nya ord, en möda betydligt större än eventuella missförstånd rörande de vi har.

Speciellt svåra flertydliga ord är de vi kan kalla ”stora”, det vill säga starkt känslo- eller värdeladdade ord. Frihet, demokrati och rättvisa är alla typiska exempel på dessa. Deras innebörd kan skilja sig avsevärt från person till person, det som för den ene är rättvisa kan vara djup orättvisa hos den andre. I dessa sammanhang är det mycket mer fruktbart att i stället för att diskutera vem som använder ordet rätt, konstatera att ordet blivit flertydligt och därmed fokusera sig på sakfrågorna i stället. Flera ord vilka betydde en viss sak för femtio år sedan, har genomgått en betydelseförskjutning, och betyder något annat i dag.

Samtidigt kan det naturligtvis förekomma att två diskuterande människor anser sig vara helt oense, men är i själva verket hyfsat överens. De använder givetvis olika ord och begrepp, men är i grund och botten eniga, om än omedvetet. Inte minst i politiska sammanhang är detta förekommande, samt i vissa estetiska diskussioner.

För att undvika missförstånd rörande ”stora” ord, bör man definiera dem ytterligare. Ord som rättvisa, frihet och demokrati kan förtydligas genom att man besvarar utfyllnadsfrågor, som till exempel ”för vem?” eller ”för vad?”. Begrepp vilka kräver en eller flera förklarande utfyllnad kallas ibland för elliptiska begrepp. Dessa begrepp är i en diskussion ofta förrädiska, då de är så starkt värdeladdade att de ofta undgår en kritisk granskning. Att ställa utfyllnadsfrågor är ett bra sätt att undvika denna fälla.

Ytterligare en fälla att hålla utkik efter i en debatt är vaghet. Detta grepp kan lätt användas på ett auktoritärt vis, för att orättfärdigt slå undan fötterna på en debattmotståndare. Viktigt är att skilja mellan vaga begrepp och obestämda begrepp. Obestämda innefattar exempelvis en, ett, någon, någonstans och liknande. Obestämda begrepp kan lätt bli bestämda, ofta genom att lägga till ett egennamn (en pojke blir en pojke, Erik). Ett vagt begrepp däremot är inte lika lätt att handskas med. Hos de vaga begreppen finns det ett brett obestämt gränsområde, där orden kan användas med bara stor tveksamhet. Var går till exempel gränsen mellan flera och några, mellan skog och dunge eller mellan andra liknande exempel som jag helt enkelt inte kommer på nu. Vaghetsord förekommer i sammanhang då olika gradhetsmotsatser existerar, det vill säga ytterligheter och allt dem emellan. Jämförelse kan i dessa fall vara avgörande. En gymnasieelev i tredje ring är mycket gammal i jämförelse med en gymnasieelev i första ring. Samtidigt är de inte speciellt gamla i jämförelse med sina lärare. Alltså är gammal ett vagt ord, vilket behöver jämförelse för att få en tydlig innebörd. Observera gärna hur vaghet flitigt utnyttjas i politiska debatter…

Demokrati introduceras bäst genom massiva bombmattor.

Mycket mer kan sägas om språk och språkfilosofi, men vi lämnar det i och med detta, för att gå över på något minst lika spännande: Värde, etik, lycka, moral och estetik…

Argumentationsfel och debattknep

Några argumentatoriska grepp som ni kan använda när andan faller på, eller hitta hos era meningsmotståndare. Var så goda!

Känslotänkande

Propaganda och reklam använder sig i hög grad av känsloladdade uttryck. Det tämligen neutrala uttrycket ”påverkan” skulle positivt känsloladdat kunna ersättas med ”uppfostran”, eller negativt med ”hjärntvätt”. Vanliga termer med stark emotiv laddning används ofta, till exempel ”frihet”, ”rättvisa” eller ”demokrati”. Som debattanalytiker kan man inte kräva att sändaren skall vara objektiv, det är ingen, men man bör kräva att sändaren preciserar sina uttryck, förklara vad exakt han eller hon lägger in i sina termer. Detta kan sätta en hel del populistiska debattörer på pottkanten, och det är ju alltid roligt.

Välja mening åt en annan

Åtskilliga ord är tvetydiga, och man kan, om en debattör använder sig av ett sådant välja att förstå det på ett kanske annorlunda vis än vad sändaren verkligen menade. Här spelar sändarens bakgrund ofta en stor roll. Ett argument från en vänsterpolitiker kan direkt tolkas som stalinistiskt, en liberal kan förutsättas vara motståndare till allt statligt och liknande. Observera att ovan nämnda exempel är en negativ vinkling av tvetydigheten. Man kan naturligtvis även välja att förstå en term positivt, beroende på om det tjänar det egna syftet.

Den allmänna meningen

Ett påstående bör ha en grund, annars är det inte giltigt. Ofta kan grunden vara en allmänt accepterad sanning, vilken inte kan betvivlas. Ibland dock, saknas en faktisk grund. Då kan man som sändare hänvisa till ”den allmänna meningen”, argumentum ad populum, som det så tjusigt heter på latin. Rent sakmässigt finns det inget stöd för ett argument bara för att många påstås tycka så, men detta hindrar inte att detta knep används flitigt. Ofta balanserar dessa argument på gränsen till rena fördomar.

Auktoritetstro

Att stödja sig mot en auktoritet är ofta bra i en debatt. Men man kan naturligtvis missbruka detta stöd. Att exempelvis hänvisa till en auktoritet i ett ämne när man i själva verket behandlar ett annat, ger ingen egentlig giltighet för argument. Att hänvisa till ickeseriösa (eller icke-existerande, typ Vitamininstitutet i Geneve) auktoriteter och liknande är naturligtvis också en metod. Mer riskfyllt, då det är lättare att genomskåda, men funkar för stunden.

Personargument

Ett fult debattknep, men ack så ofta förekommande. Innebär i princip att man dömer ut en persons argument på grund av dennes personlighet eller utseende.

Undanmanöver

Påminner om personargument, men innebär att man medvetet styr diskussionen från dess ursprungliga fråga till ett annat ämne, gissningsvis ett sådant man har fler giltiga argument eller behärskar bättre.

Svart eller vitt

Man kan i en diskussion forcera fram en situation där det endast existerar två alternativ. Ofullständig disjunktion kallas detta, och försätter ofta debattmotståndaren i en ofrivillig valsituation, en diskussionsmässig rävsax.

Otillförlitliga källor

Att manipulera källor, textmässiga eller audiovisuella är ett vanligt och väl beprövat knep. Detta kan ske medvetet eller omedvetet. Att bygga en argumentation på ögonvittnen kan vara ett typexempel på omedvetet användande av detta knep, då, vilket vi alla vet efter momentet om kunskap och verklighet, vi inte kan lita på våra sinnen.

Tar argumenten slut kan man ju alltid ta till det gamla hederliga våldet. Brukar funka ganska bra!

Men som sagt, ovan redovisade knep är inte speciellt trevliga. Det bästa är att vara ärlig, öppen, och att kramas då och då. Det mår ni själva så mycket bättre av. Pröva!

Fortsättning språkfilosofi

Språkets funktioner

Vårt språk fyller flera olika funktioner, vilka ofta klassas in i olika underfunktioner. Dessa är exempelvis följande:

Informativ funktion:

Detta säger sig självt. Denna funktion innefattar alla former av utsagor vilkas syfte är att föra vidare information. Denna funktion förutsätter en sändare och en mottagare. En informativ sats har alltid ett sanningsvärde, den kan vara sann eller falsk.

Expressiv funktion:

Uttryck av känslor, önskningar och värderingar ingår i denna funktion. I expressiva satser finns inget sanningsvärde, då känslouttryck inte säger speciellt mycket om verkligheten. I vissa sammanhang delas denna funktion i två, den expressiva och den evokativa. Den evokativa funktionen försöker väcka eller framkalla en känsla. Gränsen mellan dessa två är dock hårfin och tämligen flytande.

Preskriptiv funktion:

Kallas också apellfunktion, och inbegriper uppmaningar och befallningar. Inte heller satser ur denna funktion har något sanningsvärde.

Performativ funktion:

Genom en preskriptiv sats kan verkligheten påverkas indirekt, en order kan få någon att utföra något vilket alltså inverkar på omvärlden. En performativ sats påverkar i sig verkligheten, i princip i samma tillfälle då satsen uttalas. Exempel skulle kunna vara dop, domar och löften.

Social funktion: Denna funktions uppgift är att skapa eller upprätthålla sociala relationer. Hälsningsfraser hör hit, till exempel.

Preskriptiv funktion. Som bara den.

Ibland kan flera funktioner vara aktiva samtidigt. Exempel kan till exempel vara uttalandet ”Vackert väder idag”, vilket visserligen är en expressiv sats, men också i regel i hög grad en social sådan. Vidare kan kombinationen av funktioner vara nödvändiga för att samtal överhuvud taget skall kunna föras. Ett rent utbyte av information, alltså ett flöde av enbart informativa satser, blir snabbt opersonligt och otrevligt, samt att sändarens ställningstaganden förblir okända. Ett gott samtal kräver oftast att flera funktioner kombineras.

Vidare är det av vikt att man håller reda på i vilken situation en sats uttalas, då detta utan tvekan kan påverka en sats funktion. Funktionen eller funktionerna kan förändras rejält beroende på situationen, vilket därmed helt kan komma att påverka det budskap sändaren tänkt sig att föra fram. För att förstå en sats funktioner, och därmed dess innebörd, måste man därmed hålla reda på och ta hänsyn till olika kommunikationsfaktorer. Dessa kan sammanfattas enligt följande:

1. Själva satsen
2. Avsändaren
3. Mottagaren
4. Den situation i vilken sändaren befinner sig, då denne vänder sig till mottagaren.

Exempel: När den hårt prövade statsministern säger ”Nu är det slutfuskat.”, är denna sats performativ. Det är en verklighet som skapas i och med uttalandet. En minister säger samma sak till en annan minister, men i detta fall är uttalandet informativt, det är en upplysning, eller kanske expressivt, om ministern tycker detta är ett dåligt uttalande. Notera att i det senaste fallet brukar detta markeras genom tonläge eller minspel. Budskapet skiftar funktion ytterligare en gång, då ordningsmakten, eller varför inte en beväpnad pöbel, uppmanar ministrarna att sluta upp med det de sysslar med…

Ytterligare något man bör tänka på i olika konversationssituationer är sändarens och mottagarens referensramar. En sats kan betyda helt olika saker för folk med olika bakgrund, då deras referensramar inte överrensstämmer. Detta kan beröra allt från allvarliga frågor till mer lättsamma och triviala sådana. Speciellt stor vikt har referensramen i estetiska frågor, men även i värderande och etiska frågor är referensramarna mycket viktiga. Exempel: ”Fan vad grymt!” eller ”Helt iskallt!”. Bra eller dåligt?

Argumentation och argumentationsanalys

En god kunskap kring språket och dess funktioner är av vikt för att kunna förstå den påverkan vi ständigt utsätts för genom detta. Vår verklighet prövas och omprövas ständigt via språket, och inte sällan försöker olika intressenter påverka dessa ständiga ställningstaganden, så att vi, på ett individuellt plan eller som grupp, skall uppfatta tingen på ett vis vilket mer gynnar sagda intressenter. Detta är en kontinuerligt pågående process, varför det kan vara intressant att studera de olika tekniker och metoder vi och ”de” använder för att få igenom gällande argument.

Vill man analysera en argumentation, bör man dels tolka denna, dels pröva den. Genom tolkningen försöker man fokusera på vad sändaren försöker få fram, vad han eller hon argumenterar för, men också vad denne argumenterar mot. Prövar man argumentationen fokuserar man snarare på om argumentationen följer logiska regler, om argumenten är hållbara. Hållbarheten är nödvändig för att argumentationen skall kunna stödja den argumenterandes åsikter. Ibland är argumentationen välgrundad, den följer ”spelets regler”. Ibland gör den inte det, utan har en eller flera brister. Ofta är dessa brister oavsiktliga, och kan bero på dålig argumentatorisk träning, eller ett alltför starkt känslomässigt engagemang (fäktas aldrig när du är arg…). Ibland, dock, finns felen där rent medvetet, för att förvilla och genom oärliga medel ge den ene argumenteraren ett orättfärdigt övertag. Dessa debattknep eller ibland rent demagogiska argument förlorar naturligtvis all sin kraft om de avslöjas, men detta är inte alltid det lättaste.

Aldrig när du är arg...

I detta är det dock viktigt att påpeka att i en debatt kan det finnas flera olika, men alla lika gällande argumentationer. Flera ställningstaganden innebär naturligtvis inte att några bygger på olika debattknep, de är helt enkelt bara olika ställningstaganden. Ibland kan det som åhörare vara svårt att hänga med, eller som nyintroducerad i ämnet skapa sig en uppfattning. Ett knep att bena ut vad som faktiskt sägs i en debatt är att göra en pro-et-contra-lista. I denna för man helt enkelt in de olika positionernas huvudargument, för att sedan lättare kunna studera dessa, eller helt matematiskt jämföra antalen och efter detta resultat bilda sin egen uppfattning.

Exempel:

Fotboll

Pro                                                            Contra

Stärker fysiken                                        Fysiken kan stärkas på andra vis

Populärt folknöje                                     Tar fokus från andra sporter

Håller ungdomar borta från droger                      Är en grogrund för huliganism

                                                          Kostar samhället för mycket

                                                          Stör vanlig TV

Naturligtvis kan fler argument räknas upp, av olika tyngd och dignitet.

Uppgift:

Utgå från en debattartikel i valfri tidning. Försök analysera argumentationen med hjälp av de verktyg angivna ovan, samt listan med argumentationsfel och debattknep. Hittar du några fel eller knep i argumentationen? Anser du att debattinlägget håller? Viktigt i den här uppgiften är att du inte analyserar själva sakfrågan, utan just argumentationen kring denna. Skriv ned ungefär en till två sidor med argumentationsanalys, avsluta gärna med dina egna åsikter och tankar. Glöm inte att bifoga artikeln. alltså inte bara länken, utan artikeln. Ok? OK!